Nervsammanbrott

Nu orkar jag snart inte längre. Jag har inte haft några pengar sedan i december. Jag väntar fortfarande på att få a-kassa men allting strular. Först var det min förra arbetsgivare 3 som strulade. Mina uppgifter låg i ett arkiv nere i deras källare. Det drog ut på tiden men till slut fick jag mitt arbetsgivarintyg som jag sedan skickade till a-kassan. Efter det har a-kassan begärt kompletteringar av uppgifter och det verkar inte vara någon ände på det. 3 har skickat nya papper om och om igen. Ena gången godkändes inte blanketten allt var skrivet på, trots att uppgifterna stämde. När jag äntligen trodde allting var klart och att ärendet äntligen skulle handläggas och att jag skulle få pengar nu på torsdag så börjar allting om från början. Jag ringde min a-kassa idag för att försöka skynda på ärendet lite och fråga om jag kommer få mina pengar på torsdag. Vet ni hur kärringen svarade mig i andre änden? Hon fnös och hånskrattade åt mig. Ha på torsdag? Nä verkligen inte. Vi har körningar på fredagar och pengarna kommer nästkommande torsdag. Till råga på det säger fittan att det är ytterligare en blankett som ska skickas in nu helt plötsligt. Alltså vad fan är det som händer? Det här är ju fan inte sant alltså! Jag sa åt henne att jag måste ta ett banklån för att hon skulle få dåligt samvete men nä då, det kom inget dåligt samvete ur den kärringen. Hon verkade tycka att jag skulle ta ett banklån och att det inte var mer med det. Jag började storböla när jag lade på luren. Jag får panik! Calle blir dessutom arbetslös på fredag och jag har sagt åt honom att vara tidigt ute med alla dessa blanketter så inte han råkar ut för samma sak som mig. Vet ni vad som hänt honom? Hans förra arbetsgivare har inte kvar alla uppgifter på hans arbetade tid hos dom. Det är LAG på att de måste ha kvar sådana uppgifter i 10 år har jag precis tagit reda på! Kan bara tänka mig vilket karusell han kommer få åka framöver. Hur ska vi kunna betala räkningarna? Köpa mat? Leva? Har redan lånat flera tusen av pappa och Calle har fått låna av sin pappa. Fan för det här alltså! Det som gör mig extra ledsen är att jag och Calle firar 3 år tillsammans på torsdag och då hade vi tänkt att fira genom att gå ut och äta. Restaurangbesök har vi inte varit bortskämda med som studenter precis så för oss känns det som en stor grej att kunna unna sig ett restaurangbesök och vi såg verkligen fram emot torsdag. Åh jag är så ledsen och lilla Legolas bara tittar på mig och fattar inte vad det är för fel på matte.