Målet var insiktat på Liseberg

När jag var 12 år var det några i klassen som skulle få vara skolpoliser. De som blev det fick som tack åka till Liseberg i slutet av terminen. Jag var en av dem som fick ta på mig den orange capen och gå upp extra tidigt på morgonen och leka trafikpolis. Det enda jag minns från resan är att jag åt mitt livs godaste pasta med köttfärssås.

På vägen till jobbet ser jag varje dag två små söta barn stående med var sin orange cape stå och stoppa och vifta fram gångtrafikanterna. De är så söta och de får mig att le varje gång jag åker förbi med bussen. Jag visste inte ens att det fanns skolpoliser längre. Härligt tycker jag!

Kan inte sluta titta

Onödigt men jädrans så härligt

I lördags strosade jag o Carl runt på stan. Inne på Zara tar det inte mer än 20 sekunder då hjärtat börjar slå en aningen snabbare. Jag ser något fint på hyllan lite längre fram. Ett par drömskor. Jag skyndar mig en aningen panikartat fram för att se om min storlek finns kvar. Det gör den inte men jag provar en 39a för säkerhets skull. Att klackarna är skyhöga och att skorna är dyra och sjukt onödiga och lite för stora det struntar jag faktiskt i! För nu har jag fått ett jobb vilket betyder att jag äntligen kan få börja unna mig saker. Nu börjar mitt riktiga vuxna liv som jag gått och väntat på. Yes yes yes!


En slimmad kjol från weekday fick också följa med hem.

På kvällen gick jag på bio med Helen och Hanna. Vi såg Inglourious basterds. Snygg, bra skådespeleri, oförutsägbar och alldeles fantastisk!