Om ni undrar var jag tagit vägen så har jag haft förskräckligt mycket att göra. Dels i skolan och dessutom såhär inför flytten. På lördag bor jag på Fridhemsgatan. I can`t belive it! Åh åh åh åh vad jag längtar nu, men jag kommer nog inte fatta det förrän jag verkligen är där. Vad konstigt det kommer kännas ändå. Även fast det ska bli skitkul så kommer det nog kännas lite vemodigt också. Man lämnar ju ändå 3 år bakom sig. 3 år som blev ens vardag till slut. Även fast jag klagat över Falun ända sen jag kom hit egentligen så har jag faktiskt haft jäkligt mycket kul här också. Jag har tex träffat underbara människor. En del av dem kanske jag aldrig träffar igen men några av dem har blivit mina vänner.
Minns att jag grät när jag skulle flytta till Falun. Jag ville inte flytta från Sthlm och mina vänner, men samtidigt ville jag ha en utbildning. Min mamma sa att: det kan hända att Falun inte är kul, din utbildning inte är vad du tänkt dig, men tänk om du får ut något annat av det hela! Du kanske träffar någon du blir kär i!
Ja tänk vad konstigt. När flyttlasset åkte från Sundbyberg var det bara jag och mina grejer. Nu när flyttlasset går från Falun är det jag, min kille och vår katt. Det är ju helt fantastiskt hur livet ter sig ibland.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ja, ibland blir man faktiskt mäkta förvånad och imponerad av hur livet ter sig. Det gäller kanske bara att stanna upp emellanåt och minnas de där orden som ens mamma sa till en. För vet du vad Eva, mammor har faktiskt ofta rätt. Min mamma sa till mig att en dag, Pernilla, en dag så finns han där bakom hörnet! Och det gjorde han, fast inte bakom gathörnet som jag föreställt mig, utan på Debaser :)
Puss!
Post a Comment