välkommen lillan

Häromdan satte vi upp en lapp om att vi hade funnit en kattunge o att ägaren får tillbaka den på beskrivning. Det tog emot att sätta upp lappen men det var ju det enda rätta.
Igår ringde det på min dörr och utanför stod en karl som jag aldrig sett förut. Jag fick en stor tjock klump i magen och var helt säker på att det hade med katten att göra. Jag tänkte att nu ska han komma och hämta henne. Men jag hade bokat tvättid och snubben ville bara fråga om han fick hänga kvar lite tvätt i torkrummet. Då kunde jag pusta ut. Vid det ögonblicket kände jag att jag kommer aldrig att klara att lämna bort henne. Vi har hunnit fästa oss vid henne för mycket.
Igår kväll var vi på fest o då berättade Linus som bor i vår korridor att han sett tre små kattungar på vår gata i söndags, samma dag vi hittade lillan. De hade stått o jamat utanför en port här på gatan. Jag blev så arg att jag var nära att börja gråta. Nån jävla idiot har ju lämnat katterna för att dö. Då bestämde vi oss för att behålla henne. Lappen har jag rivit ner, så nu e hon vår!
Calle har köpt kattleksaker o jag var o köpte kattgodis åt henne förut. Vi kommer skämma bort henne som fan känner jag redan nu:)