Jag har alltid varit en stadsmänniska som gillar att ha folk omkring mig samt ett stort utbud av både barer och butiker. Det är jag fortfarande men jag har börjat tänka lite annorlunda. Det är väl åldern som spökar antar jag. Tänk o bo i ett stort mysigt hus på landet. Då skulle jag bli författare och sitta o skriva ute i trädgården och svalka mig med lite lemonad.Huset skulle inte kosta skjortan och mina barn skulle kunna leka fritt. Mer pengar, inga fula gubbar och en massa livskvalitet. Det vore nåt det.
Men först ska jag betala 3 miljoner för lite cellskräck i stan. Helenas 25kvadratare på söder gick för 70 000 per kvadrat. Helt sinnesjukt!
4 comments:
Hej Evans! Ååh... der liksom framför mig när du skriver din blogg! Tusan vad ja saknar dig! Förra året runt den här tiden låg vi bakom hemköp hela gänget och chilla! Usch vad ja saknar det! Kommer till Falun i sommar! Då ses vi väl! Kram
Hej Evans! Ååh... der liksom framför mig när du skriver din blogg! Tusan vad ja saknar dig! Förra året runt den här tiden låg vi bakom hemköp hela gänget och chilla! Usch vad ja saknar det! Kommer till Falun i sommar! Då ses vi väl! Kram Ameli
Åh kommer du till Falun?! Då tar jag med mig Bengt o så ses vi på britsen beach! Fan va kul! Jag saknar dig superdupermycket. It´s not the same whithout you here.
Kramis
det där huset såg ju helt underbart ut, det vore ju trevligt med något sjönära - så kan du sitta och skriva böcker och känna doften från havet :)
allt kommer ordna sig snuttis!
Puss, love you
Post a Comment